Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Det måste ju ändå vart när jag fyllde arton! Pappa hade föreslagit att jag skulle ha en fest med mat och grejer. Så på den vägen vart det. Men sen verkade det inte bli något, då kändes ju allt ganska värdelöst. Det hände liksom inget. Men sen, och det här måste jag bara säga att jag och pappa är ganska lika på, allt händer liksom i sist sekund och det gjorde det även den här gången.

Pappa fixade allt! Och nu när jag tänker efter så tackade jag säkert inte honom ordentligt. Några tack räcker inte, han skulle behövt tusen! Brukar tänka tillbaka på den där festen i juli, hur tacksam jag är för att den blev som den blev och framförallt hur gullig pappa var som fixade allt. Tusen tack!

Jag trodde det skulle bli långtråkigt och att ingen skulle ha något att prata om. Ja ni vet väl kanske själva när man ska ha fest och man inte vill att någon ska tycka att det är tråkigt, man vill ju vara bäst! Men det kanske jag inte var, men jag tyckte den vart bra och jag hade så kul även fast det spöregna och var riktigt lerig plus att man såg förjävlig ut för att själva looken hade ju liksom regnet tagit sönder. Sen har jag nog aldrig vart så bakis i hela mitt liv, och nu ljuger jag inte. Det är den absolut värsta bakstukade dagen i mitt liv. Men det var ju värt det, så varför ens orka klaga.

Dagen efter va man kry sö.