Hela jullovet, vill säga ca tre veckor har jag sovit bort runt hälften och inte gjort ett dugg vettigt av de resterande. För jag har inte stått pall för det. Jag trodde aldrig att jag skulle ta tag i mig själv. Eller alltså jo okej det är väl klart att någon gång skulle jag väl säkert ha gjort det men att jag skulle tänka i sånna här banor såhär tidigt på året, är för mig ofattbart. O. Fatt. Bart!
Jag tänkte att jag skriver om det för att då känner jag att jag kanske kommer att hålla det också. Ni vet som en kalender som man har koll på och inte glömmer bort allt man babblat om.
Ni kanske undrar vad jag snackar om? Jo, igår somnade jag runt halv fyra, fyra på morgonen och gick upp fem för att köra hem Pontus sen hem, sova en timme för att sedan pallra sig upp och köra till Enköping. Var vaken hela dagen tills jag total deckade runt tio igårkväll för att sedan gå upp halv åtta imorse. Onödig info tycker ni kanske. Jag förstår er.
Men, det jag ville komma till är att det är så otroligt skönt att vakna utvilad på morgonen och ha en hel dag framför sig. En jobbig process men ack så välbehövd. I'm recovered! Man utför saker och gör någonting utav dagen. Man blir genuint glad och kan belöna sig själv utan att få onda tankar och komplex. Så imorgon då jag börjar kvart i ett tänkte jag att istället för att ligga kvar och hamna i en taskig dygnsrytm igen, så ställer jag klockan och letar fram mina gamla löpardojjer och drar ut och går. Kanske springer men det var år sedan jag sprang så hållet och andan ligger väl bara tio meter framför mig då. Vi får se. På hemvägen drar jag förbi ica och inhandlar proteiner till frukost. Jag vill bli tight och fit!
Vad tror ni? Hur många veckor ger ni mig? Eller ska man säga dagar. Haha. Äh jag testar. Och nu ska jag försöka sköta det här och gå och lägga mig. Precis. Där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar