Livet delar med sig utav det mesta. Ditt hjärta kan brista hundra gånger men ändå så dör du inte. Det som inte dödar det härdar, säger dem. Jag vet inte. Kanske är det så. Kanske lär man sig något nytt efter varje brustna hjärta.
När man är inne i mörkret och irrar. Säger en massa saker man egentligen inte menar eller så menar man det för stunden. Känslorna spelar en ett spratt som gör att man sätter ord på vad man känner och man är djup, man är öppen och man skiter i vilket. För i den stunden. Är det sant.
Känner vi inte alla till den här sortens situation? Vad som än sägs, vad som än görs så vet man alltid bäst själv. Tillit och lust har vattnats ur. Två ord som inte längre är så starka som de står för. Svek och besvikelse har starkare innerbörd nuförtiden. Lita inte på någon bara dig själv har jag blivit tillsagd. Så många gånger. Men aldrig riktigt lyssnat. Det är först när man slår i en törn som man fattar. Vissa slår sig aldrig på den. Kanske är det tur. Kanske inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar