Kom av en slump in på en blogg som skrivs av en artonårig tjej som förlorat sin pappa. Hon hade skrivit hur mycket som helst så läste inte allt, skummade igenom lite, och allt vara så fint. Bra skrivet och smart som man är så satte jag på Fields of gold med Eva Summer. Jag har inte gråtit på de två begravningarna jag varit på, jag tycker det är fint och så men ja jag vet inte. Jag berördes när jag såg andra gråta men jag kan inte själv, kommer liksom inga tårar. MEN jag fick fram en tår nu, är det inte otroligt! Haha. Kanske för att jag tänkte på min pappa, att möta en framtid utan honom. Skulle inte funka. Bara för det så kommer jag resten av kvällen att lyssna på låtar som han spelat för mig, börjar med Forever young!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar